Mats Wedin

Så mycket bättre!..

Låt mig berätta vad som kan hända en helt vanlig lördagskväll om man som jag, gillar att fundera på saker och ting. I dessa tider saknas det ju inte uppslag. Jag tänker först och främst på det hot vi lever under just nu.. Pandemin! Så fruktansvärt och nästan inte greppbart. Det känns som om att det är det enda som existerar för tillfället och som ingen verka veta om och när det ska försvinna. Så nu, när det återstår knappa veckan till julafton! En tid som i vanliga fall, brukar få folk att lägga i fokus på annat så här års än Corona virus som t ex, julen med sin stress, matlagning och förväntningar. Därför kommer jag med en liten annorlunda historia här. Så låt mig då få bjuda dig på en reflektionsresa. Vart vi hamnar, det vet bara den som läser och tolkar texten. Så slutdestinationen kommer se olika ut hos var och en av er. Så därför så önskar jag samtliga en trevlig resa!                                                        

Alltså, en helt vanlig lördagskväll, sisådär en vecka innan jul! Nja, om sanningen ska fram så är det endast 5 dagar kvar till själva dopparedagen eller som de flesta kallar den för, Julafton! För en gångs skull så ligger vi, familjen ganska långt fram med våra förberedelser inför julen, så vi kunde ta ledigt från julstöket, just den här kvällen och ägna oss åt att titta på tv:n. Det händer inte så ofta längre men när det sker så är det just på lördagskvällarna och det är på grund utav ett visst program. Ni har säkert redan listat ut vilket!

Ja, just det…självklart, så är det Så mycket bättre.. som jag syftar på! Vilken programidé,  vilket koncept! Enligt mig så tycker jag att det verkligen är ett underhållningsprogram med många olika ingredienser. Ja, ni som känner mig, vet att jag ofta och mer än gärna lyssnar på musik( framför allt 70- 80-tal). I bilen, på Spotify och ibland så åker t om skivspelaren fram och en vinylplatta landar på tallriken och pick up:en fälls ner och det välkända knastret som förekommer musiken, hörs från högtalarna.

Jag försöker att lyssna så ofta jag kan. Detta har gjort att jag kan många av texterna utantill…detta medför ju som alla kan föreställa sig, att jag sjunger med, så klart! Jag fattar vad ni tänker.. haha… så bara för att förtydliga för alla och en var, utan några krusiduller! .. Nej, jag har ingen sångröst, det låter helt enkelt inget vidare!(Kom igen, Lena! Håkan Hellström) Om någon råkar höra min s.k. sång så brukar jag förklara missljudet med att jag sjunger hellre än bra!! 😉.

Min scen är lika liten och privat som storleken på en bil. Det är i bilen, där mitt musikaliska alter ego får utrymme att höras, där ingen annan kan höra! Tack o lov.. haha.. Min önskan om det hade varit möjligt, hade så klart varit, att jag hade kunna sjunga. Tänk bara på vilket underbart sätt det är  att förmedla känslor på! Både sorg och glädje. Jag kan inte komma på något annat sätt som skulle kunna vara bättre, än just en tonsatt text. Sång och musik, ja det säger  det mesta och gör på det viset allt.. Så mycket bättre..

Detta är ett program i världsklass, i alla fall i mina öron. Det måste vara en häftig upplevelse även för artisterna. Gammal som ung.. att kanske bli tolkad av sin barndomsidol eller musikaliska förebild och i samma veva också få höra samma personer tolka sina egna alster…. Det måste bara vara både spännande och omvälvande, snacka om att ”här kommer alla känslorna på en å samma gång”. Känns raden igen? Hade varit kul om Per hade velat vara med, är tveksam om det någonsin kommer att ske men man kan ju alltid önska sig det! Det samma gäller Thåström…En till och det blir som ett K-----ägg. Tre önskningar i ett.. 😊 Det är ju ändå sådana tider nu, ja menar med jul, tomtar och önskningar mm… Nr 3 måste ju ändå vara Jakob Hellman , den önskan är ju uppfylld i alla fall! ….  

I takt med min stigande ålder så har ju min ”hårddisk” fyllts på och antalet låtar i ”disken” har succesivt ökat till att nu vara ett relativt stort antal titlar. Märkligt nog så verkar det att som om det alltid finns något minne som är starkt förknippad till varje låt. Det är några låtar som påminner om ”fornstora” dagar.  Missuppfatta mig inte nu.. tro inte att jag har fått för mig något i stil med att jag är av kunglig börd eller något annat än den jag i själva verket är och alltid har varit. Jag är den samma…lite äldre och förhoppningsvis lite klokare men kan inte garantera det… 😊  Det jag syftar på den tiden är när man var yngre och kanske än viktigare, den tiden man var friskare! På den tiden, ni vet .. då man vaknade på morgonen och allt var som det skulle vara, inga orosmoln på den himlen. Då varken brydde man sig eller reflekterade över varför det var på det viset. Man tog allting för givet. ”Tomorrow, is just another today!” Svårare än så var det inte.. (Livet är en fest, Nationalteatern) Faan, vad jag saknar dom mornarna!!!!... Så mycket bättre dom var…

Tiden har nu visat att det är inte riktigt så längre. Nya förutsättningar skapar nya lösningar! Inte konstigare med det… Så har vi klarat av dom bekymren! … Nae, stopp ett tag!  Där var jag nog lite för snabb i vändningarna och kanske inte helt ärlig. Det är bara till att erkänna att sedan Mr P har kommit in i mitt liv så har mina förutsättningarna förändrats drastiskt på många sätt, däribland mina känslor och med dom så har de påverkat min omgivning också, så klart. Vänner, viktigare nu än någonsin!! ( ”Lean on me” Mikael Rickfors)

Känslor, ja det var väl inget man sprang omkring pratade om som ung, ej heller skulle man visa upp dom. Inte som kille, inte hemma på min gata i alla fall. Man kan säga att mans idealen vara mera åt Guillou och Clint Eastwoods sätt att vara,( Go a head punk, make my day!) till skillnad mot dagens manliga förebilder, såsom Ernst och Mandelman.( Alla visa män, Ebba Grön) Så med denna något förenklade förklaringsmodell, vilket då skulle visa på en förskjutning på mina referensramar vad det gäller känslor och deras betydelse.

Sanningen är väl att jag ,som de flesta(tror jag i a f ), är varken en Eastwood eller någon Ernst.(Pojkar, pojkar, pojkar. Eldkvarn) Antagligen så befinner sig de flesta någonstans mittemellan dessa två idealen och med lite för lite hår på huvudet för att kallas lugg och några kilo extra runt mitten som en markering på att man är halvvägs mellan luggen och tårna.. 😊..kanske stämmer min 3-dagars skäggstubb in, alltid något! Men det räcker för mig, det är nog där som  jag ändå vill vara. Så mycket bättre det är….

Man backar gärna bandet när man ska hitta bra saker, det var bättre förr.. Känns det igen? Å som en äldre gentleman, eller på ren svenska: en gammal gubbe så förväntas jag att både säga och tycka att det var bättre förr.. men det var inte bättre förr. Klart att det fanns grejer och musik som jag tycker var bättre förr… men ska man och framför allt, kan man jämföra t ex musik på det viset? Beethovens ”Ödessymfoni med t ex. Iron Maidens ”Number of the beast” Tveksamt, i mina öron i alla fall. Jag säger bara, ju förr desto bättre! Eller Så mycket bättre.

Åter till lördagskvällen, där satt jag nu framför tv:n och lyssnade till den ena låten efter den andra…jag lutade mig bakåt och slöt mina ögon. Bilder for nu förbi i min inre biograf, alla i takt med tonerna med en nästan kuslig precision.(Picture this ..Blondie) Tänk vad mycket som musiken kan skapa! Tillsammans med bilderna så klär de minnena med innehåll och göra dom starka , ja t om så starka att de nästan känns som om de precis hade inträffat. Kanske så är det bara jag som får sådana här , ska vi kalla dom för, minneskavalkader? Varför jag upplever dom så starkt, det vet jag inte men att musiken har en stor förmåga att bära med sig olika minnen, det tvivlar jag inte på.

Dessa funderingar har jag grunnat på i samband med Mr P och hans intåg i mitt liv. Då han inte bara har gjort mig stel och skakig utan också stresskänslig och därmed haft en negativ påverkan både på mina rörelser som mina minnesbilder. Så kanske detta sätt se på musiken har blivit ett sätt och ett verktyg för mig att hantera dessa nya svårigheter? Ett verktyg som hjälper mig att försöka att hålla ordning och reda på det som Mr P försöker att stöka till!

Därför måste jag dra följande slutsats om livet med musiken och den låter som följer: Det hela är för mig glasklart och det är att musiken gör livet….Så mycket bättre!!..

Nu har jag nått min slutdestination på den här resan, hoppas inte resan har varit för tråkig utan att reslusten finns kvar….det finns många platser att resa till…Nu återstår det bara för mig att önska samtliga en God Jul och ett Gott Nytt år!

Kalmar 20 12 21

Mats Wedin