Mats Wedin

Tonåren, Eldkvarn och Jag!

Story tamj som Trazan och Banarne skulle ha sagt vid juletid på den tiden då jag var en finnig tonåring. Bered er för en resa …eller en historia.. om du vill följa med?! Då är det bara att sätta sig bekvämt och börja att läsa. Glöm inta att stanna upp ibland i ert läsande. Blunda och se om och vilka bilder och minnen som kommer fram på er tidsresa.

Det är en helt vanlig kväll, så där, några kvällar innan Jul.  Det är inte mycket på Tvn som är sevärt, tänker jag med en lite touch av bitterhet i mina åsikter på det generella utbudet som finns. Så efter en stunds zappande så hamnar jag på SVT play. Vilken kanal!! Helfestlig Allmänbildande Jätterolig Kunskapsorienterande.. Nä, det var ju Hajk.. Ett kultprogram, jaja, det hade funkat ikväll tänker jag och minns. Härligt med nostalgi! Dessutom helt reklamfri!!( Bara det!)  För att ge lite bakgrund till berättelsen så har min vardag blivit ganska enahanda, sedan min ständiga ”soffkompis” Mr. Parkinson har kommit för att stanna och hen har en otrolig förmåga att lägga sordin på allt, i synnerhet om det är något som är helfestl.. ja, ni vet vad jag menar.. 😊.. ”Mr. P”, hen har fått mig att se min ändhållplats på min livs egna järnväg. Numera trött och märkt av mitt ”soffsällskap” dvs. min förbannande diagnos. Och som extra lök på laxen, så öser regnet ner. Det piskar formligen på fönsterruta.. de är inte något julväder direkt.. Detta gjorde nu så att mitt rotande i SVTs arkiv blev allt mer desperat. Plötsligt så fick jag se att de hade en inspelad konsert med Eldkvarn och det i en kyrka.

Stämningen i ” soffan” förbyttes från grått till en mycket ljusare nyans hos mig. Då tonerna från Carlas gitarr ljöd från TVn. Det gjorde att jag inte längre ägnade slutet av min ”räls” utan att jag istället såg bakåt. Därifrån jag kom! Jag började att gå tillbaka i tiden. Till den tiden då jag såg och hörde Eldkvarn första gången.(Nu kommer Nostalgin!). Benen som tidigare hade känts så tunga kändes nu lätta. Så lätta att jag helt plötsligt kom på mig själv springandes med snabba steg. Plötsligt så var det som om jag sprang i luften. Chockad över vad det var som höll på att hända så stannade jag upp och sakta, sakta så gled jag neråt tills att jag stod med båda fötterna på en grusad stig vid en sjö. Jag var tvungen att gnugga mina ögon och tänkte.. försökte att tänka! Jag tittade mig omkring för att se vart jag hade hamnat. Platsen kändes bekant på något vis. Jag hade landat på gångvägen mellan Hultsfreds station och Folkets Park. Den gångvägen följde Hulingens strand. Jag var ju hemma.. Hur var det möjligt?? Förbryllad av vad som hade hänt, så såg jag mig omkring. Det jag fick se var om möjligt ändå tokigare än min luftfärd. Det knastrade i gruset där jag gick och det fylldes på med folk. Och det märkliga var att det var alla mina barndomskamrater. Det var som om tiden hade snabbspolats tillbaka. Jag stannade och försökte att fatta det som hände. Med en förvånad blick och en mun som hade formen som ett O. Så stod jag där och bara stirrade. Jag kan ha varit 14-15 år och utan några krämpor eller stelhet. På avstånd hörde jag toner som jag genast kände igen, Eldkvarn!! Jag tittade på mina vänner och vi skyndade oss mot Parken. Visst hade jag hört rätt!.. Kärlekens Tunga ekade nu ända från parken, över stranden. Musiken fick ytan på Hulingen att krusa sig. Jag stannade upp och lät tonerna skölja över mig som en varm sommarbris vandrar över ett moget sädesfält. Känslan gick att ta på, hade jag rest tillbaka i tiden eller vad var det frågan om?

Jag öppnade sakta, sakta mitt ena öga, följt av mitt andra… Nej, jag satt kvar i min soffa med   Eldkvarns konsert. Jag fortsatte att titta på konserten, en aning förvånad och i ärlighetens namn lite besviken. Faan, sa jag högt för mig själv och en tung suck lämnade min bröstkorg. Men det som jag hade känt, den känslan hängde kvar och den hade varit både somrig och ungdomlig. 15 år och sjöbrisen som alltid ställde till den ordentligt kammade frisyren.             ( Nostalgi, nu sitter det inte någon lugg där längre.. 😉) Jag satte mig upp i soffan framför Tvn med ett leende på mina läppar. Det hade ju funkat, jag hade rest tillbaka i tiden! Ja, inte fysiskt men den känslan, den känslan gjorde mig yngre!.. ja, lite yngre i alla fall.. nästan.. 😉. Nu lyfte jag mig ur soffan och fram till den hederliga skivspelaren och när de första tonerna nådde mitt sinne så fortsatte jag min resa. Nu på 3:ans spårvagn genom ljuva livet. Min resa från att vara tonåring till den jag är idag.. ca 50 plus.. 😊. Och Eldkvarn har funnits där, med sin (min) musik under hela resan. De lite vilda åren..(Pojkar, pojkar, pojkar) till de mer lugna låtarna med eftertanke (Alice). De har så många låtar som är värda att nämna och som man har något minne till och som har betytt en hel del. Vissa som man kan man nämna och vissa minnen bör man lämna där. 😉

Visst har det hänt att det har runnit en och annan bira till deras låtskatt. Jag har haft den äran att få ta en bira tillsammans med Plura och Carla efter ett gig. Det var i samband med en spelning på Kackelstugan. Vilket var en mycket trevlig stund. Jag rekommenderar alla att uppsöka detta ställe under sommartid, norra Öland! För att inte uppfattas att jag skulle göra smygreklam för Kackelstugan (som det bästa stället att se och lyssna på musik)så säger jag att det finns andra ställen!.. 😉.

Nu så återstår det bara att tacka er som har orkat läsa ända hit. Tack för att ni har uppmärksammat denna historia och kommentera gärna!! Jag vill också passa på att önska er en God Jul och ett Gott Nytt år!, till tonerna från Eldkvarns låt ”Nedför floden”..(Ingen jullåt men en riktigt bra låt).

GOD JUL!!