Vilket liv!
Denna titel har jag ”lånat” från en tv serie, som handlar om diverse kändisar och deras karriärer. Det är den enda likheten med Tv – programmet, så ni behöver inte sluta att läsa i tron att jag ska skriva en självbiografi 😊.
Denna sommar har det inte funnits så många anledningar till att sjunka ner i soffan, för att just se på Tv. Det finns många skäl till det. B la så kom ju sommaren till slut och som det verkar, så hänger sommaren i ett tag till. Vi har ju passerat stora delar av september och vi närmar oss oktober med stormsteg och temperaturen håller sig runt tjugo graders strecket. Så för egen del så är jag hellre ute och passar på att njuta av värmen så länge det går. En annan anledning till den uteblivna Tv tittandet är (enligt mig) att kvaliteten på många av de program som sänds är så låg. Det verkar som om det verkar slut på idéer ,vad det gäller inriktningen på vad ett bra underhållningsprogram ska innehålla. Många är de program som är en form och karaktär av att vara, ska vi kalla det för vuxen-dagis program. Usch, ja.. det saknas ett genuint innehåll och tanke på de flesta s.k. underhållsprogrammen ( vuxendagis).
Stopp ett tag.. det verkar ju som om jag har blivit en gammal och trött Tv- recensent, lik en Negodil och det vill man inte vara. Vad menar jag med att vara en Negodil? Jo, det är en sån som har en mindre utvecklad hjärna men som har en stor käft. Dom likt sina avlägsna släktingar, krokodilen, ligger och lurpassar i sin gyttjepöl och tycker en massa men är oftast emot det mesta. Allra helst om någon skulle komma med några nya idéer. Det vill ju ingen uppfattas som, så nu får det vara nog med gnäll! 😊.. men vänta, det är en sak till! Och det är all denna PIP( jävla).. reklam!! Det är ju tur att det finns en play funktion, där slipper man all reklam. Och naturligtvis så finns SVT, fast det har smugit in olika ”sponsorer” i deras programutbud. Nu ska jag släppa min frustration angående reklamen, mitt ”gnäll” kommer inte att bidra till någon förändring… PIP (faan), va svårt det är att låta bli att gnälla. Det är så lätt att hamna i ”gyttjepölen” ..Haha..
Så låt oss gå vidare och prata om överskriften och om programmet istället. Det är en bra programidé`( enligt mig).. 😊 och det tycker iaf jag! Och det tycker jag för att det är både underhållande och man blir lite sentimental. Man blir glad att se att även ”kändisarna” har blivit äldre.. 😊 Många av de sentimentala tankar och känslor som dyker upp är av de positiva slaget.
Jag tänker tillbaka på alla de goa och glada personerna som av en eller annan anledning korsat min väg genom livet, och som har fyllt mitt liv med så väl glädje, skratt men också med tårar. Alla har ju påverkat mig, i någon form. Det har berikat mitt liv och gett mig massor av vänner och med dom, upplevelser. En känsla som också infinner sig är en saknad över att man har tappat bort en del av dessa personer. PIP(Faan) , jag sitter och blir lite sentimental i skrivande stund.. 😊.. Det är lika bra att jag skriver vidare innan jag fastnar i dåtiden för mycket. När vi ändå är inne på känslor så har jag märkt hur fort tiden går, att man åldras. Känslan som infinner sig är att tiden tenderar att flyga fram. Men jag försöker att intyga mig att ju mer tiden går desto mera upplevelser och erfarenheter skaffar jag mig. Så istället för att hänga upp sig på att man blir äldre (vilket kan påverka en negativt) så är det bättre att tillgodo räkna sig de ökande erfarenheterna. Hm, visst låter det bättre?!! Kan det vara så lätt att med hjälp av tankens kraft förändra sin tolkning av verkligheten? Blir den mer eller mindre sann av hur jag tolkar den. Det spelar egentligen ingen roll, bara det påverkar mig positivt….jag kommer på mig med att le samtidigt som jag ska rätta till min lugg… STOPP! Där det förut satt en lugg finns numer.. ingenting.. har jag åldrats så mycket eller är det alla de erfarenheterna som gjort att min hjässa har blivit ett kalhygge? -Vilket liv, sa jag högt samtidigt som jag får djupa veck i pannan och stryker min hand på hakan. STOPP!
Nu vet jag vart mina erfarenheter eller om man vill, årsringar har åstadkommit . De har gjort så att min lugg har sjunkit neråt och numera satt på min haka… 😊 Detta fenomen skulle kunna förklaras att det är varken min stigande ålder eller alla erfarenheter, som har gjort så att min lugg sitter lägre. Jag kan inte se någon annan förklaring än att det måste bero på att det är tyngdlagen som har fått luggen att byta plats. .. 😊.. så måste det vara , att jordens dragningskraft, tyngdlagen!!..Med ett brett leende så hittar jag en självklar åtgärd för lugg problematiken! Med denna tes så skulle det vara ett lättlöst problem. Om jag bara kunde gå på händer ett tag så skulle snart luggen vara åter på sin plats och allt vore frid å fröjd. Men det här är nog en lösning som faller under ett mera positivt tänkande än en sanning! 😊
Det är sådana lite mera oseriösa tankar som får mig att se lite ljusare på framtiden, samtidigt så får Mr. Parkinson mig att känna att mitt liv rinner som sanden i ett timglas, omöjligt att stoppa. Tiden är beständig, den går oavsett mina tappra försök att bromsa den. Bättre att leva i nuet än att slösa bort tid genom att försöka att stoppa den. Låter kanske självklart och borde vara lätt att förhålla sig till men det krävs mycket träning, för oavsett vad tränar på, så blir man bättre på det. Man kanske inte blir en världsmästare men man blir bättre!! 😊
Tack för ordet! Läs å tyck till...
2 kommentar(er)
